Direktlänk till inlägg 13 november 2010
Jag orkar inte alla dagar.
Inte ens att tänka.
Vill bara ruska av mig den obehagliga känslan, minnena.
Men dom sitter så tätt inpå, nästan klistrade på min hud.
Ibland tror jag att det bara varit en dröm.
För något annat kan det ju inte vara?
Det har gjort för ont för att vara sant.
Tyvär var det ingen dröm utan
den kalla verkligheten från min vardag.
När lämnar minnena mig ifred?
När kan jag gå vidare och börja leva igen?
Ni har sett att jag har en ny blogg va? http://www.simw.blogg.se ...
Vad gör du inne här? bloggar numera på http://simw.blogg.se hoppas ni som följde mig här, följer mig på min andra! Börjar blogga på onsdag, puss på er! ...
Min mamma heter Christina men kallas Titti. Min pappa heter Stig men kallas Stigge. Jag har fem syskon och dom heter Henrik, Anders, Nicklas, Christoffer & Jonathan, min familj är det bästa i mitt liv speciellt mamsen! Vi håller ihop jämt, ok...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
28 |
|||
29 |
30 | ||||||||
|