Jag försöker inte ens prata med er längre,

även fast ni säger att ni kommer förstå.

Jag vet att ni aldrig kommer förstå, ni kommer aldrig förstå er på mig.

och även fast ni skulle förstå, även fast ni skulle sträcka ut er hand

så skulle jag aldrig ta tag i den. För jag kan inte begära hjälp,

jag kan inte låta någon hjälpa. Ni kan kalla mig psykiskt sjuk visst,

det är helt okej för mig. för det är egentligen bara sanningen

för jag är inte frisk psykiskt,så jag måste alltså vara psykiskt sjuk.
Och jag har börjat acceptera det här nu, jag har börjat acceptera att jag inte är lycklig. Jag har börjat förstå att jag är sjuk, men jag vill inte ha er medicin.
Jag börjar tro att det bara finns en utväg från det här livet,

att det bara finns ett sätt att komma iväg från verkligheten 

 

Sara

17 november 2010 22:13

Du är så lik din bror på den punkten. och jag tror du vet vilken bror jag menar. Det behöver inte vara en dålig grej att ni är så, bara du vet hur du ska hantera det och gå vidare med det. för det ska du. Du får inte ge upp. Du måste kämpa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni har sett att jag har en ny blogg va?   http://www.simw.blogg.se ...

Vad gör du inne här? bloggar numera på http://simw.blogg.se hoppas ni som följde mig här, följer mig på min andra! Börjar blogga på onsdag, puss på er! ...

Hej sötnosar!  Hur mår ni? - själv så mår jag toppen, är lite trött bara men får skylla mig själv eftersom jag har vänt på dygnena.. men får försöka fixa det snart för sorligt men sant så börjar skolan snart. Idag så är det sommarkväll, har för mig...

Min mamma heter Christina men kallas Titti.  Min pappa heter Stig men kallas Stigge.  Jag har fem syskon och dom heter Henrik, Anders, Nicklas, Christoffer & Jonathan, min familj är det bästa i mitt liv speciellt mamsen!   Vi håller ihop jämt, ok...

                                              ...