btw; beställde hem en klänning tidigare idag, visar den snart!   

Jag vill berätta allting som har hänt dom senaste åren, men jag kan inte

det är någonting som sätter stopp. Andra tycker det inte är så allvarliga grejer

men för mig så är det de, jag blir gråtfärdig om jag nästan tänker på det.

Jag förstår mig fortfarande inte på den tjejen jag var i somras, det var inte jag

det var som om någon annan tog över mig kropp.. jag var en idiot mot alla

men speciellt mot min familj. Så mycket skada jag gjort dom har jag aldrig trott

att jag skulle kunna skada en människa. När någonting händer så börjar jag jämt tänka på allting annat, det är dumt jag vet, men jag kan inte hjälpa det.

allting poppar upp i min skalle och det vägrar försvinna och det blir inte bättre

att jag fortsätter tänka på det. Men det känns som om allting jagar mig.. jag är femton år nu, jag blev rånad när jag var elva. Jag tänker inte på det lika mycket, eller jag tänker inte på det alls, men efter någon idiot kommenterade på min blogg för några dagar sen '' blev inte du rånad? HAHAHA. '' Så brast det, då kom det upp i hjärnan återigen. Jag vill inte bli påmind hela tiden om vad som har hänt eller vad jag har gjort. Jag kan vara hur glad som helst, sen kan jag se

någonting eller höra någonting liknade så kommer tankarna på engång. Det

är så skrämmande, jag blir så rädd. Jag vill inte må såhär, jag vill inte må dåligt.

Jag vill vara glad hela tiden & bara glömma det dåliga.. men varför går det inte?

Varför jagar det dig konstant?

Så orolig, så rädd.

Jag vet att allting är okej, eller dom tror att allting är okej.

Men jag blir så rädd endå & denna oro att aldrig få veta någonting gör mig galen.

Så mycket känslor nu, så många ord jag vill skriva men endå så kommer dom inte

fram.. jag älskar dig. Du är min livsglädje & den jag alltid kan prata med,

den så finns för mig när alla andra bara drar, men allting är okej det sa du.

& jag litar på dig, du är bäst mitt allt.